I helgen (1 mars) öppnade en ny utställning på Kulturhuset. Jag och B gick dit igår efter en sejour på Kofi i Birkastan. George där är verkligen toppen, direkt när jag klev innanför dörren (trots att han bara sett mig en gång för ett par månader sedan) sade han ”New York va?”. Såklart. Vi satt och bläddrade igenom dagens SvD och åt lunch. Det är verkligen en mysig ritual, att äta med den man tycker mest om och läsa tidningen under tystnad, för att emellanåt kommentera något intressant man läst. Vädret var fruktansvärt ruggigt, och vi tog tunnelbanan till T-centralen och tillbringade säkert 1-1.5 timme på plan 5 på en utställning som i våra ögon var klart bättre upplagd än Warhol-utställningen på Moderna Museet vi besökte häromveckan. Det var mycket fotografier och filmsekvenser från inspelningar av hans filmer, och i stort sett inget privat material (förutom en hemvideo från 60/70-talet då han bodde med sin familj i Schweiz). Men det gav ändå en inblick i vem Charles Chaplin var, hur han resonerade och fungerade. Enkelt och trevligt upplägg och inte så kaotiskt och virrigt som den på Moderna. Hela 20 kr kostar inträdet också på Kulturhuset, rena rånet 
.
Efter någon dryg timme var vi rätt mätta på att vara ute på stan, så vi tog oss hem, via videobutiken med Stardust i släptåg, och somnade bägge i var sin del av soffan framför tv:n efter inte ens en halvtimme. En skön eftermiddagslur senare var det dags att göra sig i ordning för att åka på festen på Lisa på Udden. Tyvärr blev den rätt avslagen, det beror nog på flera faktorer; 1. det var inte tillräckligt många av mina vänner och bekanta som behagat dyka upp; 2. Den influgne DJ:n från England spelade crappy, okänd housemusik istället för att spela musik folk faktiskt ville dansa till; 3. Det var kallt och ruggigt både ute och inne, bergvärmen hade slagits ut i lokalen och det var kyligt och jag var för lättklädd. Nej, det blev en ganska ”early night’, vi var där från kvart i åtta till tio i ett, sen kom vi hem och somnade nästan på stubben.
