Tog en tidig morgonpromenad längs Hudson River på lördagsmorgonen. Jag hade varit ute och spelat biljard med grabbarna Grus på fredagen, men de valde att gå vidare och jag, som hade glömt körkortet hemma, var ändå tvungen att åka hem och lämna datorn och hämta id-handlingen. Mattias lyckades förresten med att ”göra min kväll” då han tyckte jag såg ut som 28, och definitivt inte över 30. Raringen
.
Sen fastnade jag och chattade lite med folk hemma i Sverige och då var det kört när jag väl krypit ner i den varma sängen (i den för övrigt kalla lägenheten uuuugh, mina element är av den skrikiga sorten, så vill man ha varmt i lägenheten på natten, då får man stå ut med att vakna varje halvtimme av tjutande ljud, alternativt frysa ihjäl. There is no in between).

Det ser rätt annorlunda ut på dagen, jämfört med kvällspromenaden häromdagen. New Jersey ligger fint bortom vattnet.
Gick förbi ett fik på väg tillbaka hem strax söder om Christopher Street. De hade de största focaccia-bröd jag någonsin sett i fönstret. Kolla!

New York är verkligen vackert… jag älskar alla låghus som finns i Village och däromkring. Påminner lite om filmen ”You’ve got Mail”.

Därefter var det dags för brunch med hela gänget i New York på Felix på West Broadway. Men vad är detta med pommes frites till ALLTING i detta landet? Jag bad om en omelett (mycket god btw, det var en salmon omelette), men självklart kom det pommes till den. Jag har sjukt svårt att inte gå upp 15 kg när man är här, så mycket som man äter, det man äter och hur fel man äter. Suuuuck. Och nej, jag åt inte upp dem

Sen innan Stefans kompisar skulle åka hem igen, så knallade vi längs Broadway för att gå och spela lite biljard vid Houston Street, och råkade passera ett skyltfönster med en docka som hade lite udda…. hylla kan man väl säga. Visste inte att de gjorde skyltdockor med förmodade sillisar? Lite lustigt

Och sen när vi väl bröt upp, gick jag förbi frisören på vägen hem, som har drop-in, och bad om en klippning. ”Klipp så lite du bara kan på längden, i övrigt kan du klippa lite mer på uppklippningen jag redan har.”. Faaaaan, men hon klippte alldeles för mycket, så nu sitter en ledsen tjej hemma med alldeles för kort hår som bara vägrar växa utan att klyva sig och är ledsen för att folk inte lyssnar på vad hon säger. Det är ju inte direkt som om man göra ctrl-z/trycka ångraknappen på det här. *snyft*. On a positive note kostade det bara $20, men å andra sidan… kanske just därför. Däremot hände något lustigt precis innan jag skulle klippa mig, en tjej kom ut från toaletten med en blond frisyr som såg rätt sliten ut och stannade framför mig, petade på mig (eftersom jag hade mina Bose-hörlurar på mig och var helt i en annan värld), och när jag väl tog av den sade hon:
”I love the color of your hair! Where have you done that?! I just love it!”. Och jag som har varit sjukt missnöjd med mitt hår i flera veckor och tyckt att jag sett så sliten ut, blev alldeles paff. Tänk vad man uppfattar saker och ting olika här i världen
.