Hur rart kan det bli??

Igår var det en ganska bra dag, trots det faktum att det var …. ja just det, MÅNDAG. Måndagar är inte direkt min favoritdag. Det är direkt efter helgen, man är inte sugen på att gå och jobba, men är gärna uppe alldeles för sent söndag kväll och sen känner man bara en oerhörd trötthet när man ska ta sig iväg till jobbet. Men men… skam den som ger sig, fick t o m med mig CR till SATS på lunchen, där jag försöker köra styrkepass 3 ggr/vecka och då specifikt på de muskler jag behöver för golfen; triceps, rygg, mage, axlar och baksidan av låren. Men… baksidan av låren är lite av en stöttesten :-/ Jag lyckas inte få till den där övningen med de maskiner de har, jag glider runt i dem. Dessutom har jag, för femte eller sjätte gången i ordningen, börjat äta enl GI-metoden igen och upptäcker, precis som varje gång, att jag blir så oerhört mycket piggare. Jag förstår inte varför jag faller tillbaka i sockerträsket efter ett tag sen, det är ju så mycket skönare att vara pigg och glad! På kvällen pysslade jag lite hemma, städade lite, kollade lite tv och sen gick jag över till B ganska sent.

Vi bestämde oss för att kolla in nya barnfilmen ”Alvin & the Chipmunks” (uppenbarligen en film baserad på en känd tecknad serie i USA) och den var ju bara så brutalt skööön. Vilka lirare! Helt underbara! Theodore var fantastiskt rar (den lille, runde krabaten). Nu vill man ju ha en egen . Som vi skrattade, det var verkligen en skön film att kolla på, och jag struntar fullständigt i att det är en barnfilm.

Vilket påminner mig om att jag måste skicka ett mail och Adoptera ett Monster

Alla skaffar ju ett nu verkar det som, jag vill ha mitt eget golfmonster. Och det måste vara en kille!

Tillbaka till mörkret

Nu har jag varit hemma ett tag, landade på Arlanda tidigt en morgon strax före jul. Väl ute vid bagagebandet fick jag mina väskor först (!) av alla. Två tunga saker, det har typ aldrig hänt i världshistorien. Ofast brukar mitt bagage faktiskt försvinna på vägen, så detta var en positivt överraskning. Jag tog Arlanda Express in till Centralstationen och fick ett helt underbart välkomnande. Ett äkta ”Love-Actually”-moment. Jag skojar inte! Jag har aldrig känt mig så efterlängtad i hela mitt liv.

Julen förflöt utan större komplikationer, var ledig några dagar, jobbade några dagar och sedan firade jag med mina söta vänner Thomas, Alexandra och Steven en väldigt lugn och mysig nyårsafton och den bästa på 5 år. TACK!

I helgen var jag lite nedstämd på lördagen, och då fick jag en liten present för att muntra upp mig. En jättefin kepsmössa. Eller två faktiskt (här är bara en av dem, den andra var brun/röd/vit). Tydligen passade inte den mössan (med reklamtryck) jag går omkring med, så jag fick ett par nya. Tack för dem!

Annars försöker jag bara anpassa mig lite till mörkret och slasket här hemma. Jag måste erkänna att jag längtar tillbaka litegrann emellanåt, men samtidigt är det så många saker som är så oerhört mycket bättre här hemma – som svensk byggnadsstandard till exempel!