Detta med självkänsla

Jag har börjat lyssna på Mia Törnbloms bok ”Självkänsla Nu!” på min iPod. Tyvärr har det tagit mig ett tag att komma till skott, mest för att jag tappade sugen lite när hon så käckt dök upp i TV3 med Renée Nyberg och skapade lite av en aversion mot henne. Trist men sant. Nu har jag dock kommit mig för att börja lyssna på den, och det som slog mig allra först är att hon betonar vikten av vänlighet mot andra och sig själv. Tänk, det är ju en av grundstenarna i Buddhism också. Vilket i och för sig inte förvånar mig, för alla dessa föredragshållare som tjatar om mindfulness, viktiga nycklar och inre insikt idag, det mesta baseras ju på buddhistiska idéer. Tänk att någonting som är över 2,500 år gammalt kan vara så aktuellt.

Vackra lilla tjejen

På söndag kommer min bästa vän in till stan efter att hon & min vackra guddotter varit på babysim och umgås lite med mig. Att träffa dem en gång i veckan är alldeles för sällan! de har dock flyttat till ett underbart hus i Nynäs precis vid vattnet och jag älskar att åka dit och bara…vara.

Göm köksknivarna!

Igår var en ganska viktig dag för mig, och jag ville avsluta den med att laga en mysig och romantisk middag åt pojkvännen. Sagt och gjort, jag gick och handlade på ICA och gick hem för att skapa min ny favoritkreaktion; en riktigt stark och spicy Spaghetti Bolognese. Så jag tänkte börja med att hacka lök med min vassa kniv jag fick i julklapp. Vad händer? En olycka så klart… jag skär *av* mig fingertoppen på lillfingret mitt i alltihopa. För ni som inte vet, så blöder det riktigt kraftigt när man skär av sig fingertoppen. Man kan kanske säga att det rinner ymnigt. Så precis när jag lyckats med att blöda ner hela diskhon och halva köksbänken, då ringer det på dörren, och vem står där? Exakt! Kan ju tilläggas att jag blev omplåstrad och sen beordrad att hålla mig långt ifrån köksknivarna och sitta snällt på stolen .

Hmm… nu är det lite spooky faktiskt

Jag och pojkvännen är ju *helt* olika varandra i tempo. Han är det lugnaste av de lugna och jag får inte ens dricka RedBull. Jag kanske tycker att han kan överdriva ibland, men förmodligen är det jag som tror att jag är lugnare än vad jag egentligen är… (testet var ”Vilken planet är du från?” Förresten. Brukar inte MÄN vara från Mars?? Typiskt mig!)

You Are From Mars

You’re energetic, althletic, and totally hyperactive. You love playing sports and being in the middle of all of the action. You’re independent, corageous, and brave. Unafraid to do things your way. Mars can be reckless, quick tempered, and a little too spontaneous. So think before you act – and resist your natural urges to dominate others.

What Planet Are You From?

Osjälvisk och snäll, det är jag det :)

You Have Very Healthy Relationships

You are an amazing friend, partner, and family member. You always take other people’s feelings into account, and you’re never selfish. Your relationships are based on mutual respect. You respect the people you love, and you only love people who respect you in return.

Do You Have Healthy Relationships?

Inte är jag bråkig och våldsam heller!

There’s Not a Violent Bone in Your Body

You’re cool and collected, even when someone really gets under your skin. And while you don’t blow up when you’re angry, you know how to express your anger calmly. You don’t bottle emotions up or let them get out of control. For you, violence would never be an option.

Could You Be Violent?

Who is my Inner European?

Jag hittade ett lustigt test på webben genom en mailinglista jag är medlem på. Vem är jag innerst inne? Svensk? Spansk? Brittisk? Tydligen inte…

Your Inner European is Russian!

Mysterious and exotic. You’ve got a great balance of danger and allure.

Who’s Your Inner European?

Försök själv!

Ganska tufft

Just nu är det ganska tufft i livet. Inte bara för mig, utan för andra som står mig nära. Det är framförallt jobbet som är det tunga, för min egen del går det åt mycket frustration åt saker som inte fungerar eller ens går hälften så snabbt framåt som jag vill att det ska göra. För andras del är det total misär och ångest. Det är sommar och sol och man ska må bra nu, istället är det tunga känslor och mörka, osynliga, moln som täcker alla eventuella glada känslor och trycker ner ordentligt.

Jag pratade även med en kompis vars kompis har det oerhört tufft med att ha blivit ensamstående med en massa barn och åkt ner i en depression som vägrar ge sig. Ingen inkomst, massor av utgifter, ostädat i hela lägenheten, skit överallt, omotiverad, apatisk, you name it. Fortsätter det så här hamnar de på gatan, men det verkar inte gå in i huvudet.

Jag hoppas det löser sig. För alla. Själv tror jag det är dags för lite meditativ hjälp på Stockholms Buddhistcenter igen.

Självkänsla – test

Fick ett mail om ett ”Confidence Test”. Eftersom jag vet att mitt självförtroende är ganska högt, men självkänslan kan variera åt både det ena eller andra hållet, så var jag lite nyfiken på utfallet. Jag visade mig vara ganska medelmåttig vad gällde det totala resultatet, jag hamnade där närmare 50% av testtagarna hamnade – i boxen ”High Confidence”. Nedbrutet var det dock ganska intressant; Självkänslan totalt var det väl sisådär med, ungefär som jag trodde. Den låg väl på 65% av max. Tittar man sedan på självförtroende inom Social Kompetens, Intelligens, Utseende, Atletisk begåvning och Artistisk/Musikalisk begåvning, så trodde jag att det skulle bli följande prioritetsordning:

1. Intelligens

2. Atletisk begåvning

3. Artistisk/Musikalisk

4. Social kompetens

5. Utseende

Döm om min förvåning när det istället såg ut så här:

1. Social kompetens (9/10) (what the …??)

2. Intelligens + Utseende (8/10) (huh?! nu blev det väldigt konstigt)

4. Atletisk begåvning (7/10) (fotboll, volleyboll, basket, golf, simning, etc borde ge mig några pinnar)

5. Artistisk/Musikalisk (4/10) (hallå! Jag både sjunger, har spelat piano, samt målat lite)

Jag känner mig uppenbarligen inte alls själv. Jag är visst fenomenalt socialt kompetent och fungerar med allt och alla. Nja… det är väl att ta i, men jag vet att jag har lätt att acceptera alla olika typer av människor och finna intressant konversation med de flesta – så länge de inte är helt puckade. Det klarar jag inte. Olika intressen, ståndpunkter, bakgrund, etc, det klarar jag fint, men människor med noll och inget bakom pannbenet, samt lägg till ett hysteriskt skratt, då blir jag kräkfärdig.

Not very buddhist-like of me, I know.

Gammal kvinna blir ung II

Häpp. Var på Paragon igen i lördags för att shoppa lite med Lina samt byta mina skor till en halv storlek mindre, då de visat sig vara lite för stora att jogga i. Lämnar henne på entréplanet och går en trappa ned, kommer fram till avdelningen med gympaskor och där står den där killen igen som frågade mig om min ålder. Jag tänkte att han nog inte känner igen mig, Paragon är typ jääättestort och det är miljarder människor som passerar där dagligen. Det första han säger när han ser mig är ”I hoped you would come back.”. Lite kul att man blir ihågkommen, även om hans intresse för mig inte riktigt var min grej, så är ju en komplimang alltid skoj.