Öhh… slåss med barn?

Hittade detta lilla test på en kompis blogg. Väldigt udda måste jag säga . Klicka på siffran får du se. Och det är så många jag klarade av för övrigt.

13

Vilket absolut rikspucko

Jag säger bara det… vad får ungdomar för uppfostran idag? Det skrämmer mig hur oansvariga vissa föräldrar tydligen är!

Den här killen är bara 16 år (!), super (dricker) och har rasistiska åsikter som han dessutom bloggar hej vilt om, och hans föräldrar har ingen aning. Hans blogg, som stängdes ned direkt, finns cachad på google.

Henrik Schyffert – ny(gammal) hjälte

Jaa! Fick tag i biljetter till mig själv och pojkvännen till Henrik Schyfferts kritikerrosade show ”The 90′s – ett försvarstal”. Biljetterna är i stort sett slut, men jag fick tag i två stycken på Chinateatern och ser fram emot det oerhört mycket. Dessutom ingår det middag innan, en s k Bento-låda på Berns. Vi åt den senast vi var på Pablo Francisco, och den var hur bra som helst, så kvällen kan inte annat än bli perfekt.

Man kan dessutom inte ha annat än höga förväntningar med en föreställning som fått fem getingar av Expressen/KvP/GT och som fått följande omdömen:

”så roligt att det gör ont” – Jens Peterson, Aftonbladet
”överraskande intelligent underhållning” – Sara Norling, Dagens Nyheter
”det är lysande från början till slut” – Dan Backman, Svenska Dagbladet
”Han är asgarvrolig” – Elin Claeson, Kulturnytt/Sverige Radio P1
”Helt oemotståndlig” – Liv Landell Major, Nummer.se
”En av de bästa föreställningar jag sett i Sverige alla kategorier.
Schyfferts mästerverk” – Jan Gradvall, DI

Han har dessutom en mycket underhållande blogg – läs den. Han gjorde ett fantastiskt ”prank” mot Schulmans när han bjöd in dem till hans egen 40-årsfest, och sedan nobbade dem med motiveringen ”Ang. Schulmans som inte blev bjudna på Rostningen. Det var en fejkinbjudan som jag ska använda till en framtida humorsajt. Tål ni inte skämt? Steffo tyckte det var roligt i alla fall ”.

HELT UNDERBART!

Stig Malm i farten igen

På morgontv i morse var det en debatt om äldrevårdsomsorgen eller inte, huruvida det ska finnas speciella mottagningar för äldre och detta med möjligheten att få välja sin egen vård själv. Att någon släpper fram Stig Malm att tycka till är för mig helt obegripligt. Dels lyckades han förolämpa hela läkarkåren genom att hävda att ”vem vill vårda gamla när man tjänar bättre på att vårda de som bara är unga och lite sjuka” eller något i den stilen. Vad tror han? Att alla som blir läkare endast är ute efter att tjäna pengar och inte bryr sig om människor? Dessutom var det ett väldigt tjat om mottagningar på Östermalm hela tiden; Nej Stickan, folk väljer inte bara att ta sig till mottagningar på Östermalm, jag tror nog att man gärna går dit man bor och där man trivs. Själv blev jag tilldelad en snuskig husläkare när jag bodde i Solna, som gillade att snegla på sina kvinnliga patienter, och nog kladda lite extra. Fy sjutton säger jag bara. Inte konstigt att jag, när jag kände att jag fick råd, tecknade en egen privatvårdsförsäkring via Skandia som ger mig direkt access till bra vård på Sophiahemmet. Det kostar, men det är definitivt värt de pengarna! Och jag skulle inte vilja något hellre än att få en s k pott pengar, liknande skolpengen, där jag fick välja själv hur jag skulle spendera dem och på vilken typ av vård. Så Stig Malm… kryp tillbaka under den stenen du legat under ett tag. Du låg bra där. Jag söker kreativa OCH bra vårdlösningar, inte stela och oflexibla sådana.

Bra blogg att läsa

Jag satt och surfade runt någon kväll lite sporadiskt och hamnade av en slump på bloggen ”Tonårsmorsa”. Har ni några minuter över, läs den! Det är en tjej (jag säger tjej, för hon är i min ålder ) som försöker rodda livet som ensamstående mamma åt fyra barn, bosatt i Uppsala. Dels är barnens pappa från Gambia, men hon (mamman) verkar uppvuxen i Gambia också trots att hon är svensk, så det är en hel del skojiga kulturskillnader hon beskriver.
Men mest blev jag fascinerad och glad över den gemensamma respekt och förtroende de har för varandra. Det kan inte vara lätt att rodda runt ett hushåll ensam på det sättet, speciellt inte med tre tonåringar (tjejer) samt en pojke på drygt fem år. Men hon lyckas, och verkar lyckas suveränt också. Så jag skrev ett (dolt) inlägg i hennes gästbok om mina egna erfarenheter tidigare och gav henne en stor eloge till hur det utåt uppfattas att lyckats uppfostra sina barn på egen hand, för de verkar otroligt trygga, harmoniska, omtänksamma och kärleksfulla. Jag fick följande svar, som hon publicerade i sin gästbok, och det gjorde mig varm i hjärtat:

Svar: Oj, dina ord gör mig inte bara glad utan även rörd till tårar! Vill bara inflika att inget kommer gratis. Jag vill aldrig försöka framstå som en ”perfekt familj”, vi har haft många problem, sorger och tårar i vår familj. Men samtidigt har det varit värt det, för med sina barn kan man liksom aldrig ge upp…! Men samtidigt ser jag att det har gjort oss starka, kärleksfulla och att vi faktiskt uppskattar varandra, var och en för dens personlighet! Hur som helst: Tack så väldigt mycket för ditt inlägg! Kram! 071119 18:29

Wow! Jag hade nog inte ens förväntat mig en respons, än mindre med så mycket känsla. Jag blev jätteglad att jag berört en okänd människa på det sättet. Och jag kan definitivt inte sluta läsa hennes blogg nu

Precis så här är det!

Läs Per Bjurmans senaste krönika om hösten i New York. Kunde inte skrivit det bättre själv haha…